Nipmuc
För två minuter sedan hade jag huvudet fullt av saker jag skulle skriva ner här. De försvann.
Hursomhaver så är det nu torsdag och jag har äntligen köpt ett 4-pack av efterlängtande rakhyvlar. Det var säkerligen lite över en månad sedan min fjuniga haka fick sig en avhyvling sist så man ser lite ut som en slusk. Eller såg, ska man väl säga. Jag har ju rakat mig i kväll och lyckligtvis så skar jag mig inte en enda gång. Man kan ju inte vara sämst jämt.
Solen har skinit hela dagen i dag. Riktigt skönt. Det var så varmt att jag gick runt på stan iklädd endast t-shirt. Eller nä, inte endast, men ni fattar nog. Jag hade ju byxor också.
Efter mycket väntan och krångel så har jag äntligen fått mig en utbetalning från socialtjänsten. 2600:- som är både efterlängtat och välbehövligt. Det första jag köpte var ett 90-pack kontaktlinser följt av rakhyvlar, raklödder samt lite mat för kvällen.
Vad har mer hänt sedan mitt senaste inlägg? Hmm... Jo! Jag var ju på Nolhaga Djurpark i Alingsås tillsammans med Satan också. Jag var där helgen innan, men på grund av kamerabrist så återvände jag dit, men denna gången med min kära D40.
Jag har under de senaste dygnen laddat ner och spelat Guitar Hero III samt Guitar Hero: Aerosmith, båda till PC. Självklart så är Guitar Hero bäst med en gitarr att spela på, men av uppenbara anledningar så har jag inget Playstation/Wii/Xbox med tillhörande Guitar Hero. Av den enkla anledningen så har jag därför suttit och smått sönderslagit knapp 1-5 på mitt kära tangentbord och blivit ganska duktig på det dessutom. Vill gärna pröva det med en Guitar Hero-gitarr och på tvn. Det heter ju Guitar Hero, inte Keyboard Hero.
Musiken som dånar ur högtalarna denna torsdagkväll kl 23:31 på alldeles hög volym för mina grannars bästa, är albumet Curtain Call av Eminem. Jag är väldigt allsidig när det gäller musik har jag märkt, men vissa saker går fetbort:
1. Death Metal. Detta avskum till oljud bör inte ens hamna under kategorin musik. Vad är det för mening att lyssna på musik där man inte hör vad som sjungs? Musiken är ofta snabb, ilsken och nedstämd för att inte tala om sången, kallad growl. Growl låter lite som en fullvuxen brunstig älghanne som har fått en kotte i halsen vars läten stöts ut antingen i takt med de dubbla baskaggarna som trummisen stampar fenetriskt på eller helt i otakt i förhållande till musiken. Ingen hör ändå någon skillnad.
2. Dansband. Thorleifs. Lasse Stefanz. Jannez. Sven-Ingvars. Behöver jag fortsätta? Denna överhurtiga musikstil förknippar jag till föreningslokaler, folköl samt bokstaven Z. Vad är det med dansband och Z egentligen? Tänk om alla pop-band och artister skulle favorisera bokstaven Q. Underbart!
3. Opera. Ännu en musikstil då man ganska sällan hör vad som sjungs, speciellt under de extremt ljusa tonerna som i vissa fall skulle kunna spränga glasögonen på åhörare vid den främre raden. Har aldrig varit på en opera och kommer nog aldrig gå på en heller. Kalla mig fördomsfull, men jag tror opera är vitpudrade 40-åringar i trikåer på en scen vars rekvisita är uppbyggd av masonit och spånskivor. Tilltalar mig inte.
Förutom dessa svarta musikfår så går det mesta ner. I genreväg alltså. Det är stor skillnad på rock och rock. Green Day går bra. Dia Psalma gör det inte. Men jag är inte sverige-hatisk om det är det ni tror. Både Mustasch och Kent är bra skit.
Ne, nu blev jag less på att skriva blogg så då tar jag o sätter punkt.
Trevlig helg på er alla!
/NX
Hursomhaver så är det nu torsdag och jag har äntligen köpt ett 4-pack av efterlängtande rakhyvlar. Det var säkerligen lite över en månad sedan min fjuniga haka fick sig en avhyvling sist så man ser lite ut som en slusk. Eller såg, ska man väl säga. Jag har ju rakat mig i kväll och lyckligtvis så skar jag mig inte en enda gång. Man kan ju inte vara sämst jämt.
Solen har skinit hela dagen i dag. Riktigt skönt. Det var så varmt att jag gick runt på stan iklädd endast t-shirt. Eller nä, inte endast, men ni fattar nog. Jag hade ju byxor också.
Efter mycket väntan och krångel så har jag äntligen fått mig en utbetalning från socialtjänsten. 2600:- som är både efterlängtat och välbehövligt. Det första jag köpte var ett 90-pack kontaktlinser följt av rakhyvlar, raklödder samt lite mat för kvällen.
Vad har mer hänt sedan mitt senaste inlägg? Hmm... Jo! Jag var ju på Nolhaga Djurpark i Alingsås tillsammans med Satan också. Jag var där helgen innan, men på grund av kamerabrist så återvände jag dit, men denna gången med min kära D40.
Jag har under de senaste dygnen laddat ner och spelat Guitar Hero III samt Guitar Hero: Aerosmith, båda till PC. Självklart så är Guitar Hero bäst med en gitarr att spela på, men av uppenbara anledningar så har jag inget Playstation/Wii/Xbox med tillhörande Guitar Hero. Av den enkla anledningen så har jag därför suttit och smått sönderslagit knapp 1-5 på mitt kära tangentbord och blivit ganska duktig på det dessutom. Vill gärna pröva det med en Guitar Hero-gitarr och på tvn. Det heter ju Guitar Hero, inte Keyboard Hero.
Musiken som dånar ur högtalarna denna torsdagkväll kl 23:31 på alldeles hög volym för mina grannars bästa, är albumet Curtain Call av Eminem. Jag är väldigt allsidig när det gäller musik har jag märkt, men vissa saker går fetbort:
1. Death Metal. Detta avskum till oljud bör inte ens hamna under kategorin musik. Vad är det för mening att lyssna på musik där man inte hör vad som sjungs? Musiken är ofta snabb, ilsken och nedstämd för att inte tala om sången, kallad growl. Growl låter lite som en fullvuxen brunstig älghanne som har fått en kotte i halsen vars läten stöts ut antingen i takt med de dubbla baskaggarna som trummisen stampar fenetriskt på eller helt i otakt i förhållande till musiken. Ingen hör ändå någon skillnad.
2. Dansband. Thorleifs. Lasse Stefanz. Jannez. Sven-Ingvars. Behöver jag fortsätta? Denna överhurtiga musikstil förknippar jag till föreningslokaler, folköl samt bokstaven Z. Vad är det med dansband och Z egentligen? Tänk om alla pop-band och artister skulle favorisera bokstaven Q. Underbart!
3. Opera. Ännu en musikstil då man ganska sällan hör vad som sjungs, speciellt under de extremt ljusa tonerna som i vissa fall skulle kunna spränga glasögonen på åhörare vid den främre raden. Har aldrig varit på en opera och kommer nog aldrig gå på en heller. Kalla mig fördomsfull, men jag tror opera är vitpudrade 40-åringar i trikåer på en scen vars rekvisita är uppbyggd av masonit och spånskivor. Tilltalar mig inte.
Förutom dessa svarta musikfår så går det mesta ner. I genreväg alltså. Det är stor skillnad på rock och rock. Green Day går bra. Dia Psalma gör det inte. Men jag är inte sverige-hatisk om det är det ni tror. Både Mustasch och Kent är bra skit.
Ne, nu blev jag less på att skriva blogg så då tar jag o sätter punkt.
Trevlig helg på er alla!
/NX
Ashes and Wine
Jag tänkte ge Arbetsförmedlingen en chans när jag gick dit för andra gången i mitt liv och erkänna min brist på framgång genom att anmäla mig som arbetssökande. Ett nödvändigt måste dessutom för att kunna få något "försörjningsstöd" från socialtjänsten. (Varför inte bara säga socialbidrag, det är ju det!?) 1,5 timme senare kommer jag ut från arbetsförmedlingen och har i stort sett bara suttit och vänta på att bli uppropad. Fem minuters samtal med en gubbe och sedan får jag gå därifrån med ett papper som i själva verket är en kallelse att komma på deras introduktionsmöte följande vecka.
Jag gick till informationsträffen och lyssnade på en kille som berättade lite kort om vad arbetsförmedlingen egentligen gör. För lite, enligt min mening, men det är väl bra att dom finns. Samtidigt så sade han att de flesta som får jobb får det via kontakter, och indirekt erkände att det inte är deras förtjänst att folk får jobb. Däremot deras förtjänst att ungdomar i dag blir av med sin a-kassa då de inte söker de jobb som arbetsförmedlingen anvisar dom till. Kan vara vilka skitjobb som helst såsom telefonförsäljare eller arseltorkare på nått äldreboende. Det sa han inte, men så är det. Hamnade lite off-topic nu märker jag...
Från det mötet fick vi informationen att vi skulle på ett seminarium följande dag kl 10.00. Seminariet hette "Så hittar du jobben" och på eftermiddagen skulle vi prata individuellt med en arbetsförmedlare, vi fick inte veta vilken. Vi skulle ta en kölapp och anmäla oss i disken. Alla som var födda dag 1-14 skulle gå kl 13:30 och de som var födda dag 15-31 fick tiden 14:30.
Efter en kortare vändning hem så återvände jag till arbetsförmedligen den dagen kl 13:30, tog en nummerlapp och gick fram till disken. Jag lämnade fram mitt ID-kort, sa att jag var i ungdomsgruppen och att jag skulle prata med någon. Han tittade lite snett på mig och undrade vem jag skulle träffa. Jag svarade att jag inte visste och delgav mig med informationen jag hade fått. Han knappade lite på datorn och svarade mig att han såg minsann inte på sin dator att jag skulle träffa någon, men det jag kunde göra var att återkomma på tisdag mellan 10 - 11.30. Tisdag!?
Som jag skrev innan så gick jag till arbetsförmedlingen och tänkte ge de en chans. En chans att faktiskt hjälpa mig och kanske ge mig ett jobb, och inte klanta till det.
Jag hann inte ens träffa min handledare.
I dag sken solen för fullt och det var säkerligen över +15 grader utomhus. Trots det jag har inte varit ute i dag. Är det så soligt och fint ute så vill jag ha mina solglasögon. Då min nuvarande ekonomi endast tillåter mig att ha mina vanliga flaskbottnar som jag dessutom får ont av så höll jag mig inomhus av ren protest. Får jag inte vara ute med mina solglasögon så är jag inte ute alls. Men jag bör enligt planerna få pengar av soc. under kommande vecka, så jag får förhoppningsvis mina efterlängtade linser lagomt till att solstrålarna börjar skina på allvar. Men som hänvisning till mitt senaste inlägg så går mina planer inte alltid som planerat. Hur det faktiskt blir återstår att se.
För tillfället är det just nu påskveckan och en vecka jag aldrig har firat speciellt mycket. När man var yngre så målade man väl ägg i skolan och fula påskteckningar som man skickade in till Östersunds Posten. "Påsk i färg" hette tävlingen och jag har ingen som helst aning om den ens finns kvar, men jag minns att jag vann 25 kronor för min gula blaffa på ritpapperet. Men det är ju ingen högtid som den vanliga svensken firar speciellt mycket i allmänhet. Inte lika mycket som jul iallafall. Det finns ju inga traditionella påsk-sånger eller någon botanisk-relaterad tingest att dansa omkring som t.ex julgranen eller majstången. Nä. man äter lite extra mycket ägg, lite extra fin mat, lite extra mycket godis och påskmust och därmed förstör förarbetet av beach 2009-looken.
Inte för jag hade någon.
Jag avslutar detta inlägg med en liten hyllning till Spotify som förgyller min annars tysta tid framför datorn.
Nu ska jag dricka vatten, leta reda på en gammal Uggla-låt och senare kolla på Yes Man som jag har ladd...köpt i HD-version!
Glad jävla påsk på er!
/NX
Jag gick till informationsträffen och lyssnade på en kille som berättade lite kort om vad arbetsförmedlingen egentligen gör. För lite, enligt min mening, men det är väl bra att dom finns. Samtidigt så sade han att de flesta som får jobb får det via kontakter, och indirekt erkände att det inte är deras förtjänst att folk får jobb. Däremot deras förtjänst att ungdomar i dag blir av med sin a-kassa då de inte söker de jobb som arbetsförmedlingen anvisar dom till. Kan vara vilka skitjobb som helst såsom telefonförsäljare eller arseltorkare på nått äldreboende. Det sa han inte, men så är det. Hamnade lite off-topic nu märker jag...
Från det mötet fick vi informationen att vi skulle på ett seminarium följande dag kl 10.00. Seminariet hette "Så hittar du jobben" och på eftermiddagen skulle vi prata individuellt med en arbetsförmedlare, vi fick inte veta vilken. Vi skulle ta en kölapp och anmäla oss i disken. Alla som var födda dag 1-14 skulle gå kl 13:30 och de som var födda dag 15-31 fick tiden 14:30.
Efter en kortare vändning hem så återvände jag till arbetsförmedligen den dagen kl 13:30, tog en nummerlapp och gick fram till disken. Jag lämnade fram mitt ID-kort, sa att jag var i ungdomsgruppen och att jag skulle prata med någon. Han tittade lite snett på mig och undrade vem jag skulle träffa. Jag svarade att jag inte visste och delgav mig med informationen jag hade fått. Han knappade lite på datorn och svarade mig att han såg minsann inte på sin dator att jag skulle träffa någon, men det jag kunde göra var att återkomma på tisdag mellan 10 - 11.30. Tisdag!?
Som jag skrev innan så gick jag till arbetsförmedlingen och tänkte ge de en chans. En chans att faktiskt hjälpa mig och kanske ge mig ett jobb, och inte klanta till det.
Jag hann inte ens träffa min handledare.
I dag sken solen för fullt och det var säkerligen över +15 grader utomhus. Trots det jag har inte varit ute i dag. Är det så soligt och fint ute så vill jag ha mina solglasögon. Då min nuvarande ekonomi endast tillåter mig att ha mina vanliga flaskbottnar som jag dessutom får ont av så höll jag mig inomhus av ren protest. Får jag inte vara ute med mina solglasögon så är jag inte ute alls. Men jag bör enligt planerna få pengar av soc. under kommande vecka, så jag får förhoppningsvis mina efterlängtade linser lagomt till att solstrålarna börjar skina på allvar. Men som hänvisning till mitt senaste inlägg så går mina planer inte alltid som planerat. Hur det faktiskt blir återstår att se.
För tillfället är det just nu påskveckan och en vecka jag aldrig har firat speciellt mycket. När man var yngre så målade man väl ägg i skolan och fula påskteckningar som man skickade in till Östersunds Posten. "Påsk i färg" hette tävlingen och jag har ingen som helst aning om den ens finns kvar, men jag minns att jag vann 25 kronor för min gula blaffa på ritpapperet. Men det är ju ingen högtid som den vanliga svensken firar speciellt mycket i allmänhet. Inte lika mycket som jul iallafall. Det finns ju inga traditionella påsk-sånger eller någon botanisk-relaterad tingest att dansa omkring som t.ex julgranen eller majstången. Nä. man äter lite extra mycket ägg, lite extra fin mat, lite extra mycket godis och påskmust och därmed förstör förarbetet av beach 2009-looken.
Inte för jag hade någon.
Jag avslutar detta inlägg med en liten hyllning till Spotify som förgyller min annars tysta tid framför datorn.
Nu ska jag dricka vatten, leta reda på en gammal Uggla-låt och senare kolla på Yes Man som jag har ladd...köpt i HD-version!
Glad jävla påsk på er!
/NX
Cool cats and hot dogs
Jag skulle lägga mig men jag var inte trött. Jag skulle äta mat men jag var visst inte hungrig. Jag skulle jobbat som lokförare nu men jag blev arbetslös. Livet har vänt sig till en sida jag inte riktigt tycker om. Varför blir saker och ting inte som man har tänkt sig? Visst om det inte blir exakt som man tänkt sig men ändå rätt okej ändå på något sätt. Men inte här.
Min plan A när jag flyttade hit var att få jobb hos Green Cargo här i Göteborg.
Det sades i början av min lokförarutbildning att här i Göteborg fanns det knappt några lokförare, alla var inhyrda för dyra pengar så behovet var stort. Då bestämde jag mig för att flytta hit när utbildningen var avklarad. När den dagen kom så var jobben borta. Finanskrisen hade pissat bort jobben och även ett par lokförare med anställning sköljdes bort och även då min chans att få jobb som lokförare.
Har man en plan A så har man en plan B:
Denna blev att få jobb åt SJ som Fordonsoperatör vilket jag blev tipsad på en annons av Anna <3. Jag skickade in min ansökan, väntade på att ansökningstiden skulle gå ut plus ytterligare 4 veckor innan jag till slut ringde kontaktpersonen för jobbet. Jag nämner inga namn, men Roger Fasth, som han hette, sade att tyvärr hade tjänsten lagts på is på grund av upphandlingen mellan SJ och Västtrafik som inte hade blivit av, så där sket det sig.
Efter plan B kommer plan C:
Denna gick ut på att krypa tillbaka till mina "gamla" arbetsrötter, The Hamburger Chronicles: McDonalds! Efter ha skickat in min ansökan till samtliga restauranger i Göteborgs kommun samt ringt till tidigare nämnda restauranger och hört mig för gällande anställningar av personal så visade det sig att här i Göteborg är behovet av att anställa ny personal extremt mycket mindre än i norr. Extremt. Men om de inte behöver personal är det inte mycket man kan göra åt saken.
Det leder mig till plan D.
Plugg! Åter till skolbänken och studera något random ämne bara för att kunna fiska in ett par tusenlappar från CSN som ändå bara lägger sig på hög av studieskulder som nu ligger strax över 50-laxar-sträcket. Jag ansökte på hemsidan för vuxenutbildningen på Göteborgs kommuns hemsida. Efter visst velande fram och tillbaka över vad jag ska läsa hade jag bestämt mig för Spanska för nybörjare - distans. Sex dagar innan mina studer var tänkt att börja fick jag ett domedagsbrev nerdimpandes i brevinkastet. Jag var inte antagen för utbildningen på grund av platsbrist! Va!? Men det är ju distans jag ska läsa! Visst att vi bor två pers i en etta men plats att sitta och plugga finns det nog. Jag satte mig på första bästa spårvagn och åkte ner till huvudkontoret för utbildningen och kollade om det fanns någon annan utbildning jag kunde byta till och ändå börja plugga samma dag som det var tänkt. Till svar fick jag att ansökningstiden hade gått ut för vårterminen men jag var välkommen att söka igen inför höstens utbildningar som börjar i Augusti. Augusti!? Då är jag nog vräkt, ihjälsvulten och överkörd flera gånger om. Dessutom lade hon till att då mitt syfte med utbildningen inte var lika viktig som andras t.ex att man måste kunna spanska för att ta en examen eller liknande, så tyckte hon det passade mig bättre att gå någon kvällskurs på någon skola som jag var tvungen att betala för. Men jag sökte ju utbildningen för att få pengar, inte betala! Så då gick det åt helvete också.
Min plan....vart är jag nu...E!
Min plan E har nu kommit till den låga, självförtroendeknäckande, kränkande och faktiskt en smått deprimerande nivån att jag ska nu på måndag till socialtjänsten för att tigga pengar åter en gång. Jag hade bestämt mig för att sist jag var där, vilket var nog i februari 2005, att jag aldrig mer skulle gå till soc. Jag är vuxen och jag klarar mig själv. Ja, ni kan ju se hur det gick.. Månadens räkningar är inte ens avklarade. Har 2000:- i obetalda räkningar och ingen möjlighet att kunna låna mer pengar. Blir man inte beviljad försörjningsstöd (som det så vackert heter) så har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra. Någon som har tips på plan F? Bankrån? Horeri? Internet-bedrägerier?
Hade det inte varit för snälla rara söta satan hade jag nog svultit till hälften av den man jag är i dag. Tack hjärtat <3
Anywho... För att testa min lilla Bettans återkomst från datorreparatören och hennes nya grafikkort så har jag laddat...*harkel* jag menar..köpt tre relativt nya spel till datorn. Dessa var Mirrors Edge, ett FPS-spel (first person shooter) som i stort sett går ut på att springa på hustak, hoppa mellan hustak och ta sig från punkt A till B genom parkour eller free running som det även kallas. Klarade ut det på en dag.
Nummer två var Far Cry 2. Ettan spelade jag för flera år sedan och var blev de snyggaste spelen jag sett. Det utspelade sig i paradismiljö med klarblått vatten, stora stränder och tät djungel. Tvåan utspelar sig i Afrika, med zebror, AK47:or och gräsbränder. Ett FPS-spel även detta men mycket våldsammare. Mycket blod och explosioner. Riktigt grabb-macho-spel.
Sist men inte minst på spellistan var den omskriva, efterlängtade och ursnygga uppföljaren till Grand Theft Auto: San Andreas. Jag talar naturligtvis om Grand Theft Auto IV! 13Gb i oinstallerade filer och två dygn senare får jag äntligen igång spelet efter installerande, ominstallerande, patchande och crackande. Men...! Självklart så går det aldrig som man tänkt sig. Det spel som jag längtat efter mest de senaste 2 åren fungerar i stort sett inte. Visst, det går att starta men den envisas med att köra spelet i extremt låg upplösning och med de sämsta grafikinställningarna som den kan, och inte ens då flyter det. Det laggar till förbannelse och grafikbuggar över hela skärmen. Jag vet inte riktigt varför det blev så men jag får inse att GTA IV är ett spel jag aldrig kommer få spela på min dator, tyvärr =/.
Klockan har tickat upp sig till 02:40 ser jag och jag funderar starkt på att borsta tanden, tvätta handen och se om man får se en morgondag. Biblioteket väntar och jag ska skriva ut kontoutdrag, utbetalningsplan från CSN, kontoöversikt samt CV inför mitt möte med soc på måndag.
Wish me luck!
/NX
Min plan A när jag flyttade hit var att få jobb hos Green Cargo här i Göteborg.
Det sades i början av min lokförarutbildning att här i Göteborg fanns det knappt några lokförare, alla var inhyrda för dyra pengar så behovet var stort. Då bestämde jag mig för att flytta hit när utbildningen var avklarad. När den dagen kom så var jobben borta. Finanskrisen hade pissat bort jobben och även ett par lokförare med anställning sköljdes bort och även då min chans att få jobb som lokförare.
Har man en plan A så har man en plan B:
Denna blev att få jobb åt SJ som Fordonsoperatör vilket jag blev tipsad på en annons av Anna <3. Jag skickade in min ansökan, väntade på att ansökningstiden skulle gå ut plus ytterligare 4 veckor innan jag till slut ringde kontaktpersonen för jobbet. Jag nämner inga namn, men Roger Fasth, som han hette, sade att tyvärr hade tjänsten lagts på is på grund av upphandlingen mellan SJ och Västtrafik som inte hade blivit av, så där sket det sig.
Efter plan B kommer plan C:
Denna gick ut på att krypa tillbaka till mina "gamla" arbetsrötter, The Hamburger Chronicles: McDonalds! Efter ha skickat in min ansökan till samtliga restauranger i Göteborgs kommun samt ringt till tidigare nämnda restauranger och hört mig för gällande anställningar av personal så visade det sig att här i Göteborg är behovet av att anställa ny personal extremt mycket mindre än i norr. Extremt. Men om de inte behöver personal är det inte mycket man kan göra åt saken.
Det leder mig till plan D.
Plugg! Åter till skolbänken och studera något random ämne bara för att kunna fiska in ett par tusenlappar från CSN som ändå bara lägger sig på hög av studieskulder som nu ligger strax över 50-laxar-sträcket. Jag ansökte på hemsidan för vuxenutbildningen på Göteborgs kommuns hemsida. Efter visst velande fram och tillbaka över vad jag ska läsa hade jag bestämt mig för Spanska för nybörjare - distans. Sex dagar innan mina studer var tänkt att börja fick jag ett domedagsbrev nerdimpandes i brevinkastet. Jag var inte antagen för utbildningen på grund av platsbrist! Va!? Men det är ju distans jag ska läsa! Visst att vi bor två pers i en etta men plats att sitta och plugga finns det nog. Jag satte mig på första bästa spårvagn och åkte ner till huvudkontoret för utbildningen och kollade om det fanns någon annan utbildning jag kunde byta till och ändå börja plugga samma dag som det var tänkt. Till svar fick jag att ansökningstiden hade gått ut för vårterminen men jag var välkommen att söka igen inför höstens utbildningar som börjar i Augusti. Augusti!? Då är jag nog vräkt, ihjälsvulten och överkörd flera gånger om. Dessutom lade hon till att då mitt syfte med utbildningen inte var lika viktig som andras t.ex att man måste kunna spanska för att ta en examen eller liknande, så tyckte hon det passade mig bättre att gå någon kvällskurs på någon skola som jag var tvungen att betala för. Men jag sökte ju utbildningen för att få pengar, inte betala! Så då gick det åt helvete också.
Min plan....vart är jag nu...E!
Min plan E har nu kommit till den låga, självförtroendeknäckande, kränkande och faktiskt en smått deprimerande nivån att jag ska nu på måndag till socialtjänsten för att tigga pengar åter en gång. Jag hade bestämt mig för att sist jag var där, vilket var nog i februari 2005, att jag aldrig mer skulle gå till soc. Jag är vuxen och jag klarar mig själv. Ja, ni kan ju se hur det gick.. Månadens räkningar är inte ens avklarade. Har 2000:- i obetalda räkningar och ingen möjlighet att kunna låna mer pengar. Blir man inte beviljad försörjningsstöd (som det så vackert heter) så har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra. Någon som har tips på plan F? Bankrån? Horeri? Internet-bedrägerier?
Hade det inte varit för snälla rara söta satan hade jag nog svultit till hälften av den man jag är i dag. Tack hjärtat <3
Anywho... För att testa min lilla Bettans återkomst från datorreparatören och hennes nya grafikkort så har jag laddat...*harkel* jag menar..köpt tre relativt nya spel till datorn. Dessa var Mirrors Edge, ett FPS-spel (first person shooter) som i stort sett går ut på att springa på hustak, hoppa mellan hustak och ta sig från punkt A till B genom parkour eller free running som det även kallas. Klarade ut det på en dag.
Nummer två var Far Cry 2. Ettan spelade jag för flera år sedan och var blev de snyggaste spelen jag sett. Det utspelade sig i paradismiljö med klarblått vatten, stora stränder och tät djungel. Tvåan utspelar sig i Afrika, med zebror, AK47:or och gräsbränder. Ett FPS-spel även detta men mycket våldsammare. Mycket blod och explosioner. Riktigt grabb-macho-spel.
Sist men inte minst på spellistan var den omskriva, efterlängtade och ursnygga uppföljaren till Grand Theft Auto: San Andreas. Jag talar naturligtvis om Grand Theft Auto IV! 13Gb i oinstallerade filer och två dygn senare får jag äntligen igång spelet efter installerande, ominstallerande, patchande och crackande. Men...! Självklart så går det aldrig som man tänkt sig. Det spel som jag längtat efter mest de senaste 2 åren fungerar i stort sett inte. Visst, det går att starta men den envisas med att köra spelet i extremt låg upplösning och med de sämsta grafikinställningarna som den kan, och inte ens då flyter det. Det laggar till förbannelse och grafikbuggar över hela skärmen. Jag vet inte riktigt varför det blev så men jag får inse att GTA IV är ett spel jag aldrig kommer få spela på min dator, tyvärr =/.
Klockan har tickat upp sig till 02:40 ser jag och jag funderar starkt på att borsta tanden, tvätta handen och se om man får se en morgondag. Biblioteket väntar och jag ska skriva ut kontoutdrag, utbetalningsplan från CSN, kontoöversikt samt CV inför mitt möte med soc på måndag.
Wish me luck!
/NX